Elin och hennes man förälskade sig i en obebodd gård på Sundsvalls landsbygd. Nu är gården ett hem fyllt av liv igen och Elin lever det liv hon alltid drömt om.

– Här odlar vi grönsaker utanför dörren och barnen har massor med yta att leka och springa på, säger hon.

Trots att det är moln på himlen denna dag skiner solen över gården i Holm, fem mil nordväst om Sundsvall. Tuppen hälsar välkommen med ett gal på uppfarten och ut ur det röda huset med vita knutar kommer Elin Sahlin. En jämtlänning som växte upp mitt i stan, men som alltid längtat ut på landet.

– Här är det lugnt och skönt. Inga bilar som låter utanför, bara djur och natur, säger Elin.

”Vi hade åkt förbi den här gården massvis med gånger”

Det har gått sex år sedan Elin och hennes man Andreas Sahlin förälskade sig i gårdsidyllen – som då stod helt öde.

– Vi hade åkt förbi den här gården massvis med gånger eftersom Andreas föräldrar bor bara en bit härifrån. Så när vårt husletande började på allvar hade vi redan den här gården i tankarna. Vi visste att den stod tom och såg framför oss hur det kunde bli vårt drömhem, säger Elin.

Elin och Andreas tog kontakt med fastighetsägaren som visade sig vara öppen för att sälja gården.

– Ägaren hade inget intresse av gården i sig, utan av skogen och marken runt omkring den. Jag tror det är en vanlig anledning till att hus bara står, vilket är så synd. Det är ju hus som kan bli någons älskade hem, säger Elin.

Paret lånade nycklarna till gården och gick på husesyn. Efter att ha inspekterat byggnaderna – och konstaterat att ”här krävs det en hel del jobb” – så slog de till.

– Lantmäteriet styckade av en bit mark runt gården, sedan gjorde vi själva affären via banken. Vi köpte gården i befintligt skick och visste att det var ett stort projekt vi tog oss an. Huset hade stått tomt i över tio år och behövde totalrenoveras, säger Elin.

Nu är gården från 1800-talet ett hem fyllt av liv igen

Inne i hallen möts vi av katten Salle som stryker omkring. Han går in i köket och hoppar upp i fönstret där han håller span ut mot gårdsplanen.

– När vi flyttade in hoppade vi runt på golvåsarna här på nedervåningen. Det var i juni 2017. Hallen, köket och badrummet var det första vi gjorde i ordning. Nu är även sovrum och vardagsrum klart, berättar Elin medan hon häller upp en kopp kaffe och fortsätter:

– Varken jag eller Andreas är några hantverkare utan vi har lärt oss längs med vägen. På Youtube finns instruktionsfilmer till det mesta och sedan kan man ju alltid fråga andra om råd. Men man får räkna med att renoveringen tar tid – längre än man tror. Vi fick dessutom barn mitt i allt och satte renoveringen på paus ett tag.

Livet på landet är helt i Elins smak – lugnt, naturnära och med stark gemenskap

Innan paret flyttade till gården i Holm bodde de i centrala Sundsvall. Att ställa om från att bo i stan till att bo på landet tycker Elin inte var så märkvärdigt.

– Visst, jag har längre till jobbet nu än jag hade innan. Men för mig är transportsträckan värdefull egentid med utrymme för att reflektera eller lyssna på en podd. Och när vi blir bortbjudna till kompisar i stan passar vi numera på att göra ett litet äventyr av det hela och bor på hotell, säger Elin.

Elin återkommer till det hon tycker är bland det bästa med att bo på landet – närheten till naturen.

– Jag minns första vintern här hemma då vi hörde ett lågt mullrande ljud som vi inte kunde sätta fingret på. När vi pratade med en granne om det fick vi berättat för oss att det är så det låter när isen rör sig nere på sjön, säger Elin och fortsätter.

– Vi bor verkligen mitt i naturen och det är helt fantastiskt! Jag uppskattar lugnet det för med sig och inte minst livsstilen. Vi odlar grönsaker utanför dörren och har skogens alla bär och svampar precis bakom huset. Och barnen har massor med yta att leka och springa på.

En annan sak Elin uppskattar med att bo på landet är den starka gemenskapen.

– Här är det givet att vi hejar på varandra när vi möts. Det finns också en vilja att finnas där för varandra och hjälpa till när det behövs. Laget före jaget med andra ord, säger Elin.