Öring (Salmo trutta)

Öring är en anpassningsbar fisk som finns i olika former och utseendet varierar beroende på genetiska skillnader samt i vilket vatten fisken lever. Generellt kan sägas att öringen får en ljusare färgteckning när den lever i klarare vatten och mörkare i mer färgade vatten (till exempel humösa skogstjärnar). I Sundsvall finns insjööring (Salmo trutta lacustris) och bäcköring (Salmo trutta fario).

Maxstorleken för insjööring i Sverige är cirka 15 kg. I Holmsjön och Stor-Hullsjön har insjööring på närmare 9 kg fångats. Vanlig storlek är 1-3 kg, men fisk över 5 kg fångas regelbundet. Bäcköring är en småvuxen och maxstorleken är cirka 1 kg. Normal storlek är 0,1-0,2 kg.

Stor insjööring förekommer i Holmsjön och Stor-Hullsjön. Se Storöringvatten för mer information. Utsättning av insjööring sker i ett stort antal vatten. För mer information, se Utsättningsvatten. I stort sett samtliga strömvatten i inlandet har bestånd av bäcköring. För tips om bra vatten, se Strömmande vatten i inlandet.

Lekmogen insjööring vandrar upp i strömmande vatten under hösten för lek. Leken i dessa små vattendrag sker i slutet av september till mitten av oktober. Insjööringen gräver ned den befruktade rommen i gruset och för att rommen ska syresättas tillräckligt är det noga med rätt strömhastighet och bottensubstrat.

Efter leken vandrar insjööringen tillbaka till sjön. Äggen (rommen) kläcks i maj och ynglet börjar att äta, i huvudsak insekteslarver, när gulesäcken (näringsreserv) är förbrukad. Ynglen växer upp i bäcken/ån 1-3 år innan den lämnar vattendraget och vandrar ut i sjön. De flesta öringungarna vandrar ut under hösten.

I sjön sker sedan den huvudsakliga tillväxten. Födan består av siklöja, nors, småsik och insektslarver. I mindre sjöar består födan oftast enbart av insektslarver, maskar och snäckor eftersom bytesfisk av betydelse saknas.

Öring kan fångas med spinn/haspel, flugspö eller mete. Lämpligaste fiskemetoden är i hög grad beroende av årstid och vattentemperatur. Grundregeln är att vid kallare vatten är det oftast lämpligare att fiska betet långsamt, eftersom fisken då inte vill slösa energi på att jaga ifatt ett bete. Med fiska betet långsamt menas att du vevar in ditt bete långsamt.

I vissa fall kan öringen vara mycket selektiv i sitt födoval, exempelvis i samband med sländkläckningar. Vid sådana tillfällen brukar det endast vara flugfiske som fungerar. En annan grundregel är att vara mycket försiktig så att inte fisken skräms. Öring är mycket skygg.

Det går i princip att fiska öring nästan året runt. Det brukar dock vara svårt att få öringen att hugga på pimpel, men det går. Var noga med att kontrollera vilka bestämmelser som gäller för det vatten som du tänker fiska i. Det förekommer ofta fredningstid i samband med lek samt minimimått. Kring midsommartid kläcker den stora dagsländan Ephemera vulgata (Rocken) och då brukar även den stora öringen vara igång. Kläckningarna är temperaturberoende så tidpunkten varierar år från år och från vatten till vatten.

Vilka beten som är lämpliga att använda varierar beroende bland annat på vattentemperatur och typ av vatten. Vid spinn/haspelfiske är det små skeddrag och spinnare i vikter mellan 5 och 10 gram som används mest. Vid flugfiske är det insekternas aktivitet som avgör vilka flugor som fungerar. Sportfiskebutikerna brukar kunna ge bra tips. När det gäller mete fungerar både bottenmete och flöte, beroende på årstid och fiskens aktivitet. I bäckar fungerar långspö med mask bra. När det inte nappar, använd din fantasi och prova gärna något nytt. Det kan ofta löna sig.